Tummen är ur!

Typ. Jag bestämde redan förra hösten att i år, DÅ skulle jag minsann vara ute i god tid. Med allt.

Nu blev det ju förstås inte så med allt men det är så det är ibland.

Idag beställde jag dock 1 kubik björkved för hemleverans så nu slipper jag fylla min lilla fjuttbil gång på gång med 40-literssäckar från Granngården haha!

Bild från Bauhaus

Något som inte var planerat men som jag insett att jag måste ta tag i rätt omgående, är fukten i källaren. Sedan jag bytte ut oljepannan (ni vet, den där som pajade mitt i vintern två veckor efter jag flyttat in) så har klimatet nere i källaren inte varit jättebra. Har kört med luftavfuktare men det verkar inte längre vara nog så nu kommer det en sån där värme-/ventilationskille och ska kolla vad jag måste göra. Tur jag har en del sparat… Kul med eget hus! 😀

Särskilt mycket odling har det inte blivit i år (heller). Ambitiöst nog satte jag gurkor, kiwano och rotfrukter i pallkrageväxthus i början av sommaren men pga jobbet så har luften (höll på att skriva ”lusten” och det är väl faktiskt lika sant det) gått ur mig. Paprikorna på altanen har jag dock pysslat om så där blir det några stycken.

Byggde förresten också en, jäkligt sned, ”blomlåda”. Jaja, med lite god vilja kan man nog kalla det för det. Eller?

Apropå något helt annat.
Jag fick ett brev från min läkare, där hon med mycket bestämd ton påminde om att jag måste ta uppföljande blodprover. Resultatet av undersökningarna på lungkliniken visade nämligen att lungorna är så friska de kan vara.
😳 Blir en tur till Stockholm i veckan då, för att bli stucken i armen. Får ju förstås träffa mamma en kortis och så kanske jag tar en sväng förbi lillebror.

Ja må jag leva!

Fick en fantastisk födelsedagspresent av lillebror och svägerskan –

16 timmar arbetstid!

Nu vet jag inte exakt hur lång tid det tog men alltså? Det blev gjort! 😀

Jag har ett nytt altantak!!

Lillebror

Jag målade och bar och fick rätt käcka blåmärken. Svettades mer än vanligt och blödde litegrann men alltså? Jag har ett helt nytt och fräscht altantak!

Fick också tummen ur och gick och knackade på hos bästa grannen mitt över. Behövde låna en jääääättelång förlängningssladd. Självklart hade han resurser haha! Fan vad jag älskar bra grannar! ❤

Dessutom fick jag, förutom bror och svägerskan, träffa både mamma, min brorsdotter och den där knasiga fyrbentingen också. ❤

Har inte hundra koll på vad hon skulle med hinkarna till, och vi gick en längre promenad med dem också, men bärhjälp hade jag. 🙂

Färdigt!

”Annat ljus” som lillebroren sa. Ja. Men jädras vad nöjd jag är!

Fick dessutom en väldigt speciell pall av min ömma moder. Nej, ingen ”bajspall”, en annan typ av speciell pall. En som min mor gjort helt själv och som refererar till vårt ursprung. En pall som jag blev betagen i när hon gjort den första. Nu har jag en egen! ❤

Tyvärr mår jag ju prutt rent mentalt just nu men min familj ger mig både mental trötthet och tusen ton kärlek så det blir faktiskt jättebra i slutänden! ❤

Jag fick en paus i livet. Där jag bara kunde vara. Fick känna kärlek, samhörighet och trygghet.

Det är ju faktiskt rätt fantastiskt vad kärlek kan göra?! ❤

Gult är inte fult

Äntligen fick jag tummen ur och målade om köket. Från kliniskt tråk-vitt till solgult (eller nåt). Hade ju tänkt tapetsera först men kunde inte bestämma mig för vilken av alla ljuvlig tapeter jag skulle ha så då blev det färg.

Blir glad varje gång jag går in i köket nu. 🙂

”Tyvärr” fick jag blodad tand och har bestämt vilka färger jag ska ha i husets övriga rum men på sommaren är det utefix som gäller ju. Såvida det inte blir en regnig sommar. Hmm, kanske ska köpa på mig färg redan nu? 😉

Var återigen lite sen med att sätta ner fröer men jag har fyra mycket livskraftiga gurkplantor på gång, två kiwanoplantor och så paprika och basilika (hej ogräs!)

Sen har jag ju som vanligt en massa rödbetor, potatis och sallad som ska ner i jorden. Morötter har jag gett upp hoppet om, det funkar inte hos mig. Största sommarprojektet blir att byta altantak och gräva en stor rabatt.

Just nu är det lite kaos både privat och på jobbet så tiden rasar iväg fortare än jag anser det nödvändigt faktiskt.

För att inte bli alltför långrandig kan jag bara kort säga att vi är för få medarbetare på jobbet vilket innebär övertid varje vecka och privat är det (mest) min hälsa som ställer till det.

Nåja, det roligaste som hänt sedan jag gjorde ett inlägg sist är nog att jag panikköpte en pytteliten elhybrid-bil eftersom avtalet med firmabilen gick ut haha! Den är förvisso pigg för att vara så liten men jädras vad jag saknar V60:an med 192 hk!

These walls were made for färg!

Men jag har ännu inte målat någon av dem. Det finns ett skäl till det, min hälsa. Lusten finns, åh som den finns!

(Parentes bara – Jag har åkt till Stockholm för olika undersökningar för att utreda varför jag mår som jag gör, höga vita blodkroppar, hjärtklappning, illamående och trötthet. Personligen tror jag att det helt enkelt är stress då hela 2020 i princip gick ut på att få så mycket som möjligt gjort på så kort tid som möjligt, både privat och arbetsmässigt).

Enda färgen i ”korridoren” än så länge är tre tavlor.

Favoriten fick jag hem igår. Har suktat efter den länge och nu äntligen sitter den där.

Det enda jag faktiskt målat är delar av arbetsbänken i verkstan. Men jag fick tummen ur i mellandagarna och köpte färg till köket också! 🙂

Inte blir det mycket bloggat men det är så det är ibland.

Gamla hus

Tja, mitt hus är faktiskt bara 64 år gammalt men knakar så det förslår!

Golven knarrar, titt som tätt ”smäller” det till i träet i huset och jag känner mig lite dum faktiskt när jag smeker husets väggar och deklarerar min kärlek till huset.

Vet inte varför men jag känner nån typ av ansvar för huset. Det byggdes av ett par som jag i sanningens namn inte minns just nu tyvärr och de bodde här med sin familj från 1956 fram till typ mitten av 2000. Då såldes det och ägaren (som jag köpte av) hyrde ut det fram till 2017. Ingenting blev gjort. Trädgården försummades, huset ”renoverades” i all hast någon månad innan det var dags för första visningen (färgen hade INTE torkat på några element, vilket min ömma moder bittert fick erfara).

Jag har lovat huset att jag ska ge det kärlek och omtanke, precis som innan hyresgästerna kom. Intet ont om dem, de hyrde ju bara.

Har massor av planer, sparar mina penningar så jag kan göra det jag vill och prokrastinerar tyvärr när det gäller vissa saker (som faktiskt är jääääättetråkiga att ta tag i…)

Taket är faktiskt helt rakt, även om det ser ”gungigt” ut.

Röjarryck

Jao, jag får ju såna ibland. Vanligtvis brukar det hålla i sig någon dag bara men nu har jag hållit på och städat och röjt i snart två veckor?!

Senaste projektet är källaren. I fredags kom lagerhyllorna jag velat ha sen dagen jag flyttade in haha! Tog bara drygt 2,5 år innan jag fick tummen ur och faktiskt beställde.

Före-bilder:

”Vattenrummet” som i ett tidigt stadie var tänkt att bli hemmagym men äh, jag har ju gymkort så… 

Pannrummet. Har med en lätt äckelkänsla röjt upp innan hyllorna kommer. Äckelkänsla för att jag varit tvungen att slänga en hel del grejer på grund av spår av möss… 

Efterbild:

Pannrummet

Jäkla meckiga hyllor att sätta ihop men det funkade till slut. En hel del blodvite, svett och svordomar men nu är två av hyllorna på plats i alla fall! 🙂

Ett lite större projekt i källaren är att måla väggarna i garaget och fixa till verkstan så den blir mer användarvänlig så att säga.

Verkstan

Garaget, som är så lågt i tak och har en lutning till porten som gör att jag faktiskt inte får in bilen såatte… 

Två hyllor kvar, sen ska jag försöka få ur andra tummen och beställa väggfärg och tapeter också haha!

Vardagslyx

Att kunna gå ut på altanen och hämta in en sån här är verkligen vardagslyx!

Jag sa redan förra året att jag skulle byta ut både altantaket och altangolvet i sommar men energin fanns liksom inte efter det där viruset kom in i mitt liv i mars (vilket det nu var). Har dessutom börjat känna mig ”rivig” i halsen igen och hostar. Oh the joy att ha kasst immunförsvar!

Om jag ska se något positivt med att eventuellt åka på en förkylning (eller nåt) igen så har jag faktiskt ett gäng böcker kvar att läsa.

Första september. Sommaren har känts lång och jag håller fast vid att den ännu inte är slut även om det nästan kryper ner till nollan ute på nätterna. Har hållit mig i Värmland och Dalarna i sommar men nästa vecka ska jag faktiskt till Stockholm för att utbilda ett par kollegor igen. En snabbvisit förvisso men ändock.

Att vara ledig ger ju tid för eftertanke och jag har bläddrat i gamla fotoalbum under semestern. Nostalgiskt strukit med fingrarna över bilder på mormor och morfar, påmints om en sorglös tid, minnen från en evighet sen. Jag kan fortfarande bli arg över att morfar togs ifrån mig (givetvis även resten av familjen) så tidigt. Min trygga punkt i livet som barn, min idol.

Gissar att mamma klippt mig innan fotograferingen… 🙂

Hemma hos mormor och morfar. 

I S:t Annas skärgård. Ett av de tre ställen där morfar byggde hus. De där flytmojängerna var faktiskt inte jättebekväma minns jag. Skar upp i armhålorna…

Oj, rubriken var vardagslyx men jag drabbades visst av lite nostalgi. 🙂

Kan ju dra till med en till vardagslyx-grej bara för att väga upp lite –

Att jobba hemifrån har ändå varit positivt i ren arbetsmiljöaspekt. Jag har ingen skolgård precis utanför fönstret hemma, jag kan ta mina lunchpromenader i skogen istället för längs med E18 och när arbetsdagen är slut har jag tid att ta en cykeltur, sy lite eller läsa en stund innan det är dags för middag.

Just det! Jag har fått en cykel! Mamma köpte en ny så hennes gamla treväxlade är nu min. 🙂 Måste bara köpa en lampa, skruva loss handbromsen (som inte gör en enda människa glad med sitt glappande gnäll) och det viktigaste av allt; en hjälm!

Vem är du?

Vem är jag..?

En väldigt komplex fråga.

Vet vi ens på riktigt vilka vi egentligen är, utan utomståendes inlägg?

Jag vet inte. Kanske.

Vad svarar man ens på en sån fråga?

Vem är jag? Egentligen?

En person är enormt komplex. Med erfarenheter och en hel del s.k. bagage…

Min barndom och tidiga år har starkt präglat den jag är idag. ”Otrygg ambivalent” tror jag det kallas av de som vet vad de pratar om.

”Kan själv” (för jag var tvungen som barn) sitter i fortfarande. Jag borde ta hjälp av dem som vill ge den, jag borde inse att ensam faktiskt inte alltid är jättestark.

Jag är stark och sårbar på samma gång. Jag kan få mig själv att skratta så jag gråter, jag är min egen värsta fiende och min egen bästa vän på samma gång. Jag har slutat mobba mig själv åtminstone, det var många år sedan nu. Oftare än sällan ger jag mig själv kärlek och omtanke, precis som jag gör för dem jag älskar och bryr mig om.

Det hjälper att prata. Jag får pusselbit efter pusselbit från min mor, från min bror, från andra i familjen. Inser att mina minnen om barndomen skiljer sig från de andras. Vi är olika. Ser olika saker. Känner annorlunda. Beroende på vilka vi är, beroende på situationen. Något som varit skrämmande och viktigt för mig är ett flyktigt minne för en annan. Ytterligare låtsades inte se, det gjorde för ont.

Hur läker en människa?

Det är nog olika för alla. En universell lösning finns inte, den är individuell. Precis som vi. Vi är individer. Olika läkningsprocesser. Men i slutänden får vi må bra förhoppningsvis.

Hur mår du? Ser du en framtid?

En alternativ värld

Ja, vilka prioriteringar man gör numera.

För tre veckor sedan ramlade jag. Halkade baklänges och slog upp ett jack i bakhuvudet. Blödde rätt rejält och jag funderade på om jag skulle åka in eller inte.

”Åka in och klistra ihop såret och då utsätta mig för risken att bli smittad? Eller gilla läget och hoppas det löser sig självt?”

Jag åkte (så klart) inte in. Virade en handduk runt skallen och gick sen som en zombie en vecka med huvudvärk, yrsel och illamående. Hmm… min logik äro outgrundlig haha!
Nåja, såret har läkt fint men jag är fortfarande lite öm. Lät mamma titta och hon protesterade inte mot sårläkningen så, all’s well that ends well.

Åker och handlar (bunkrar varannan vecka) halv tio på kvällen när jag kan och undviker, mer än någonsin, andra människor. Mejlade min tatuerare och bestämde en dag för konsultation men jag avbokade efter svaret på mitt antikroppstest. Med redan nedsatt immunförsvar vågar jag inte riskera någonting alls.

För att inte halka efter M på jobbet allt för mycket så tränar jag åtminstone hjärnan.

Lösa korsord med M och de andra på jobbet är något jag saknar väldigt mycket så jag gör det bästa av det som finns att tillstå; mig själv och en korsordstidning haha!

Vänta… Hur gammal var jag nu igen? 😀

Här var jag i alla fall en liten plutt! Jag och morfasters man i hans traktor i Sulvik. Den som gjorde att jag kissade på mig första gången L startade den! Blev visst en aning skrämd gissar jag…

Vi var och röjde lite i morfasters lägenhet och utöver en del retro-fynd till huset (bland annat en TV-kanna) så hittade vi mängder av foton som L tagit. Han var faktiskt inte helt oäven bakom kameran. 🙂

Jösses vad tiden går! Snart … jul? ❤

Kärlekstankning

Jag har fått spendera tre dagar med lillebror i stugan! ❤

Dessutom i sällskap av min svägerska, brorsdotter och deras knashärliga hund! Fatta att jag har tankat kärlek i mängder!

Vi har pratat om stugan. Den som jag och lillebror så småningom ska ta över. Vi har såååå olika syn på vad som egentligen behöver göras, vad som behöver investeras i och kommit fram till att ingen av oss ens har råd i nuläget att ta över eller faktiskt göra något alls. 🙂 Jag bromsar, han vill gasa. Det löser sig i slutänden.

Det jag blivit mest fascinerad över är relationen till min brorsdotter. Hon som sträckte upp armarna mot mig och ville bli buren, som kramade om mig så innerligt, som ville ha (och fick) en puss, som kramade mitt finger när vi gick längs grusvägen… ut på äventyr.

 

Det kanske är så 1,5-åringar är? Vad vet jag?

Vi gick upp på fjället också (min idé) och det blåste tamejtusan från exakt ALLA håll samtidigt haha!

Hur går det med mina odlingar då? Tja, gurkplantan levererar åtminstone. Rödbetor, paprika och morötter har sniglarna ätit upp! 😦 Mina vita smultron frodas ”bakom galler” så där har jag kunnat skörda rikliga mängder i alla fall. Potatisen och hallonen verkar klara sig också som tur är. 🙂

Förresten åkte jag och hälsade på morfaster också. Även det ”bakom galler”. Eller ja, plexiglas. Älskar henne så innerligt och längtar till dagen jag får ge henne en riktigt lång, varm kram!

Brorsdottern tyckte förövrigt att min (system-)kamera var jätteintressant, det fanns ju MASSOR av knappar att trycka på! Här är en bild hon tog på sin far…

Näe, jag har en veckas semester kvar att ta till vara på och om några dagar kommer mamma hit så jag tar den sista skvätten vin och njuter av att det inte kommer tjuta något larm imorgon som kräver att jag går upp haha!